Euripides: Medea

Tänk er att berättelsen är påhittad för hela 2440år sedan. Då berättades säkerligen denna historia kring en brasa omgivande av förväntningsfulla människor. De var inte vana vid böcker så som vi är idag och måste ha tyckt att det var otroligt spännande att lyssna på historier. Folk lyssnade och berättade vidare.
Stjäla? Ja! Fly från sitt hemland? Okej! Lämna sin familj? Varför! Döda sin bror? Aldrig! Frågan är hur man tänker om man styckar sin bror och slänger bit för bit över bord bara för att bli av med sin pappa som är efter en. Som att stycka sin bror är det ända sättet att skydda sin make? Det måste finnas tusentals bättre sätt att komma undan i detta fall. Hur lågt har man inte sjunkit om man dödar sitt syskon bara för att sin man ska ha det bra? Och vad är det för make som låter detta ske?
Precis som alla andra berättelser, som vi läst från antiken, finns gudar med. Det ser jag som att folket, som levde under antiken, verkligen trodde på dessa gudar. Hur skulle annars så många olika författare överhuvudtaget veta om dem?
Jag tycker att upplägget i denna berättelse var annorlunda då det är väldigt långt stycke som en person säger innan nästa person säger något. Jag menar det är en dialog och de bråkar, då står man inte helt tyst så pass länge och väntar på att få prata.