jag tycker att texterna var väldigt speciella. Inte alls som de flesta texterna som skrivs nuförtiden. De berodde bla på språket, som ju var väldigt annorlunda mot dagens språk. Många konstiga ord..
Jag tyckte att "kung oidipus" var mycket lättare att förstå än "kyklopen". Det var lättare att förstå när det var skrivet ungefär som en pjäs än när det är skrivet så som det är skrivet i "Kyklopen". När jag läste "kyklopen" tänkte jag mest på om de människorna som levde på den tiden och antingen läste den eller hörde den berättas trodde att den var sann. Det känns som att de kan ha trott det. Jag menar till exempel om de trodde att det fanns enögda jättar i verkligheten.
När jag läste "kung oidipus" tänkte jag mest på att den här historien är väldigt invecklad och därför känns väldigt orealistisk. Och så undrade jag vem som orkar sitta och komma på sånna här historier...